Tisdagen har börjat. Inte fan kan man bara hoppa över en dag sådär....?
Tänk om man kunde?
Har väl inte massor att rapportera egentligen. Gårdagen blev väl som jag räknat lite tuffare med sug och begär. Men ändå blir jag på något vis påmind om att jag är inne på ett bra spår. Jag utsätts dagligen för frestelser och utmaningar som jag faktiskt inte lägger en enda tanke vid.
Tidigare hade dessa frestelser och utmaningar inneburit en kolossal kamp mellan viljorna och jag brukade allt som oftast gå förlorande ur dessa strider. Men nu märker jag nästan inte att jag har mina största fiender framför mig och att jag nästan på rutin väljer bort dem. Jag hör mig oftare och oftare svara, både till mig själv och min omgivning: Nej tack, jag är inte sugen.
Bara för ett halvår sedan så blev jag innerligt förbannad när någon i mitt sällskap kunde svara så och verkade inte ens lägga någon fundering bakom utan bara skakade på huvudet när kladdkakan lades på bordet och anledningen var: Nej tack, jag är inte sugen.
Vid de tillfällena ville man ju först bara skrika öronbedövande i ansiktet på den storbjudna dumma jävla högfärdsfjanten: Men va FAAAANN!!!?? Varför ska inte du ha då!?
Och i nästa andetag kämpa mot leendet som spred sig på ansiktet för att man hade precis kommit på att det blir ju mer till mig!! Ja typ ett sådan här leende...
Ja men nu är det ju jag som är den där storbjudna typen som inte är sugen. Och det är lite svårt att höra sig själv svara att man inte är sugen och sen när orden har satt sig i huvudet så känner jag efter och nä. Jag är ju inte sugen. Jag liksom, behöver inte äta det där. Nu. Kanske sen, men inte nu.
Jaja, knepigt är det och det är som att kroppen går före mitt förstånd när det gäller just den här biten. Och tacksam för det är jag ju, tro inget annat.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar