söndag 15 juli 2012

Att leva som man lär

"Att leva som man lär"

Det här är något som jag verkligen är värdelös på. Jag hamnar ofta i situationer, både självmant och av egent intresse men även ofrivilliga sådana som gör att jag känner mig tvingad att delta.
  I dessa situationer så är jag oftast en mycket kreativ och uppfinningsrik person och kommer så gott som alltid med bra lösningar, kommentarer, idéer och liknande. Att jag inom vissa kretsar går under namnet "Fixar´n" är inte helt ogrundat.

Men även om jag är och alltid varit en god lyssnare, kommer med förslag och tips som mottages varmt så är jag totalt värdelös på att ta till mig mina egna råd och lyssna på dem.

Jag lade in en kommentar på en blogg i förmiddags och det var ett spontant svar och det kändes rätt. Men har under resten av dagen som följt efter mitt inlägg funderat på min egen situation.

Jag erkänner dessutom utan att gömma någon del i det här att jag är viktfixerad. Jag är fixerad av min vikt och vad vågen visar. Jag försöker verkligen att inte alls bry mig vad siffrorna visar men det är lönlöst att försöka tro och lura mig själv att allt jag bryr mig om är att må bra. Jag mår bra, det gör jag men jag bryr mig ändå om vad vågen visar.
   Precis som jag tidigare skrev så är liksom vikten ett konkret tecken på att jag gör något som jag velat göra hela mitt liv! Jag är påväg mot rätt håll! Jag går ner i vikt! Jag blir smalare! Jag kommer då att må bättre!!

eller?

Anledningen till det här är att jag mer och mer fokuserar på vad jag ska väga och vad vågen visar de gånger jag ställer mig på den. Ställer mig på den allt för ofta dessutom. Det här blir något som blir en avgörande faktor i hur kommande dagar ska bli för mitt mentala system. Går jag ner i vikt = positivitet. Går jag upp i vikt eller står på samma vikt = negativitet. Det här är bara fakta. Såhär blir det. Men varför?

Varför blir vågens siffror så fruktansvärt viktiga att de avgör flera dagar av mental status? Varför låter jag det här ta så mycket ork och kraft av mig? Varför tillåter jag det ta kraft och ork?

Och varför kan jag inte leva som jag lär?

Jag vet mycket väl att om jag nu låter vågens siffror styra mig så borde jag (och jag vet vet redan) veta att det är mer normalt än onormalt att en viktnedgång inte får ses på det korta perspektivet. Det går inte att titta på vågen på morgonen och sen ställa sig på kvällen och bli förbannad för att man gått upp i vikt. Det går heller inte ställa sig på vågen samma tid, samma veckodag, samma morgonrutin och bli förbannad för att man gått upp i vikt. Det går inte.

Långt perspektiv. Viktnedgången är inte spikrak neråt. Det är inte ett rakt streck på en graf i exel.

Lyssna nu på mig själv: Vikten är inte allt, vikten är inte det viktigaste. Vikten visar vad du vägen. Vikten visar inte hur du mår. Hur mår jag? Bra.

Och ska vi nu titta på vikten bara för att du själv ska få se fakta.
Den 5:e mars vägde du 108,5kg.
Den 6:e juli vägde du 95,5kg.

Det är en viktnedgång på 13 kg. Du har gått ner 13kg. Det här är fakta. Om du går upp något kilo eller ligger på en platå i 4 månader så spelar det ingen roll. Du har ändå gått ner 13kg. Lägg ner stressen och lyssna på dig själv: Vägen framåt går aldrig rakt fram, även om vägen är krokig och kurvig så går den fortfarande framåt. (Eller så har du semester och du står stilla här just nu ett tag) Eller hur?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar