torsdag 27 september 2012

Tacka övervikten!!

Har tänkt på en sak i morse när ja gick till jobbet i spöregnet...
Skitväder för övrigt, helt värdelöst faktiskt.

Men det var inte det jag funderade på.

Det här med att jag hela livet, utan att egentligen förstå det, har jag kämpat mot mitt sockermissbruk, överätandet och frossandet. Jag har testat ditt och datt för att hitta den förlösande faktorn och mitt eget halleluja-moment. Och jag misslyckades. Min kamp och mitt driv att hela tiden försöka hitta vad som var felet och sen fixa det hjälptes av att jag var överviktig. Jag ville inte vara överviktig och ville banta helt enkelt. Och därför testade jag mig fram genom otalig dieter, shakes, måltidsbars, sallader, träningsformer mm. Köpte till och med några TV-shop produkter: EZ-crunch tex. Ni vet den där blå plastsaken med gummiband man klämde fast mellan knäna och skulle trycka ihop som en hoppstylta... Köpte även det där batteridrivna "träningsbältet" som skickade ström genom magmusklerna. Allt i en förhoppning om att: "Nu banne mig ska jag få bli smal!" Men samma besvikelse varje gång, och samma nedvärderande utvärdering över hur dålig karaktär man hade. Varför kunde inte jag klara av att gå ner i vikt?

Kampen och viljan att lyckas måste jag säga är idag min "räddning". Min olycka över att vara överviktig har lett mig till att fortsätta leta, fortsätta hoppas och fortsätta utbilda mig för att EN DAG LYCKAS GÅ NER I VIKT!!!

Ja ni ser, inte fan bryr jag mig om att jag mår bättre. Huvudsaken är att jag går ner i vikt! ;)

För att återgå:
Det jag menar lite är att jag som varit överviktig och velat banta hela mitt medvetna liv har haft en extra morot i att leta mig ett fungerande förhållande till mat. Jag har kunnat drömma mig bort till det slanka, lätta, vältränade resultatet och inte givit upp den drömmen. Så ska jag förenkla det här rejält så skulle jag vilja ta tillfället i akt och tacka mina mjuka former för hjälpen! :) Konstigt va?

Men om jag kunnat tacka mina trivselkilon och övervikt för att jag i dag mår kanonbra och gått ner dessa kilon så vet jag att det finns MASSOR med människor som inte har övervikten till hjälp. Jag har alltid motionerat och tränat mer än de flesta, just för att inte riskera att gå upp i vikt men givetvis även för att tro att jag skulle kunna gå ner vikt om jag tränade och motionerade. Även om vikten aldrig gick ner hur mycket jag än tränade så höll jag kroppen i trim och hade en bra hälsa. Även om jag var överviktig.

Men alla människor som har ett skadligt förhållande till mat och socker och mår dåligt av det, men har ingen övervikt. Var ska de hitta sin motivation? Många gör det säkert tillslut, men det har ingen hjälp av sin övervikt.

Sen att det är samtidigt lite tragiskt att den starka viljan att gå ner i vikt och anledningen till att man just har den starka vilja är en komplex fråga. Är det samhället, vännerna, världen som säger att du måste gå ner i vikt för då blir allt bättre...?




Inga kommentarer:

Skicka en kommentar