Jag förstår mer och mer

Onsdag, eller "lillördag" som någon fyndig person har uttryckt sig.

Gårdagen genomlevdes trots motstånd. Vädret var verkligen kasst och jobbet kassare än kasst. Helt sjukt att man kan bli så understimulerad under en dag.

Vad dagen ska bjuda på är ännu osett. Jag har några punkter idag som jag ska genomföra och de är alla rätt intressanta punkter.

Men igår läste jag klart boken "Vitt Begär" av Gunilla Sahlin. Det är faktiskt en riktigt bra bok för oss som funderar och börjar få en klarare bild och en stark känsla att något inte står rätt till med vårt förhållande till mat och socker. Hon skriver igenkännande och ger en lugnande känsla att räddning finns. Man är inte ensam och sjukdomen som har tagit kontroll går att bemästra.
  När man snubblar över information och inlägg, texter och debatt program är det svårt att ta till sig den rätta informationen. Vad jag menar med den rätta informationen är den som hjälper en. Det är rätt tungt och moraliskt knäckande att läsa rader som: "Det är en kronisk sjukdom" , "Du måste lära dig leva med den", "Du måste vara abstinent från socker resten av livet", osv. Att försöka på egen hand att smälta allt detta är svårt. Man behöver bara ställa sig själv frågan: "Ska jag aldrig få äta bröd i hela mitt liv?" Det får ju vem som helst att ge upp.

Här har böckerna Sockerbomben och Vitt begär varit en bra och lugnande mjukstart på den här livsstils-förändringen. Att en förändring måste ske är absolut ingen nyhet. Jag har ju startat min livsstilsförändring typ 52 gånger per år. Men alltid fått återfall och tillbaka på ruta minus ett.

Att blogga och skriva av mig har gett ett annat lugn oxå och jag får läsa mina egna tankar och ge svar åt många av mina egna frågor. Jag kan liksom resonera med mig själv och känna efter hur saker och ting känns.
  Genom att jag låter tankarna flyta fritt har många av mina minnen från barndom och från yngre dagar kommit fram och jag får en förståelse varför jag helt enkelt gjorde som jag gjorde. Jag mådde helt enkelt inte bra och mitt sockerberoende har funnits där sedan jag var riktigt liten.

Bara att få en sorts förklaring varför jag blev fet i mellanstadiet, varför jag blev mobbad i skolan, varför jag alltid åt mer än alla andra, varför jag smög omkring hemma och tjuvåt ur skafferiet, varför jag snodde godis och kakor hos mormor...jag förstår. Jag förstår och skammen släpper lite för varje dag som går.