Oviktigt

Kanske man kan ta tillvara på möjligheten att skriva i den här bloggen lite bättre?

Var inte det där en knepig mening så säg... :)
Ja, eller så var den inte det.

Men men.
Nej men att jag faktiskt hade hjälp av att skriva här i min början förra året. Kan inte minnas att jag hyllade bloggens kraft i min kamp och att jag "tack vare" bloggen klarade av saker och ting bättre. Men ska jag försöka hitta ett samband så kanske det liiiite subtilt går att hitta en koppling.

Blogg = framgång

Men kanske ändå inte. Men skit samma.
Jag skriver när det känns bra att skriva.

Idag känns det bra, och jag har egentligen inget i just sockerbitens tecken att notera men jag väntar på att kroppen ska signalera att den är med på tåget och att jag får den där bra känslan i magen.
   Den där bra känslan i magen är helt enkelt att magen känns bra. Ingen annan anledning.

Magen känns allt annat än bra när man lever på en kolhydratsrik kost. Det bubblar, pyser och fiser ut alla de konstiga ljud ur diverse kroppsöppningar. Magen är som en Hindenburg och rent fysiskt känner man sig uppblåst.
  Men efter några dagar av LCHF kost och normalt leverne i övrigt så lugnar kroppen ner sig och det uppstår ett svårförklarat tomhål i magen. Liksom bakom tarmarna mot ryggraden. Det är som att hela buken drar sig tillbaka och att kunna stoltsera med den alltid lika roliga "gravidmagen" försvinner :) Ingen katastrof för någon egentligen, men ändå.

Men sådär, då var dagens inlägg avklarat.