Missbrukare

Jag har gått igenom det här klippet här ovanför och jag försökte få en förklaring vad som sägs och hur jag tänkte kring det här med sockerberoendet. Ett mycket bra och informativt klipp här oxå!

Varför äter vi mer än vi borde? Precis, det här är något som jag kör fast i hur många gånger som helst. Varför äter jag mer än jag borde? Varför äter jag mer än jag faktiskt behöver och ibland vill äta?

Två saker:

1.
Våra kroppar har i alla tider fungerat så att vår hjärna mottager signaler från leptin att vi ska äta. Leptinet meddelar när vi ska äta och när vi ska sluta, när vi är mätta. Alltså när vi är hungriga och när vi är mätta.
  De här leptinsignalerna blockeras av hormonet insulin och signalerna når aldrig fram till hjärnan. Vi får aldrig signal om att vi är mätta och vi bör sluta äta.

-Blir du aldrig mätt? Känner du inte att du är mätt?
-Vadå mätt? Hur känns det?

Inte alls ovanligt förekommande samtal när man påbörjat tredje portionen...

Det här med leptinsignalerna är en av faktorerna att vi överäter och inte riktigt får den naturliga känslan av att vi är faktiskt mätta och vi behöver inte äta mer. Vi har fått tillräckligt. Men på grund av vår diet och vårt intag av socker skapar högt blodsocker, det höga blodsockret måste sänkas. Hur sänker vi blodsockret? Är vi diabetiker tar vi insulin. Men vårt kropp skapar eget insulin.

Hänger ni mer?

När vi äter kolhydrater och socker ökar vårt blodsocker, kroppen skapar insulin för att sänka blodsockret.
Insulinet som vi skapar för att sänka blodsockret eftersom vi äter socker, BLOCKERAR signalerna av leptin som talar om att vi är mätta och inte behöver äta mer.

2.
Belöning. Belöningssystemet, lustcentrat som vi har i hjärnan tar emot ett "måbra-hormon": dopamin. Dopamin utsöndras och ger och känslorna när vi mår bra, när vi är nöjda. Det här lustcentrat tar emot hormonet dopamin och när dopamin kommer till lustcentrat så mår vi bra. Inte krångligare än så.
  Men varför blir vi just "beroende"?

Att vi mår bra, känner oss nöjda är ju inget fel i sig alls. Men när vi vill må bättre, bättre, bättre och få starkare och starkare "måbra-känslor" så bombarderar vi vårt lustcentra med dopamin som förstör och tar bort känsligheten i mottagarna i lustcentrat. Mottagningen i lustcentrat som tar emot alla "måbra-hormoner" blir bortdomnade och tappar kapacitet. Ungefär som när du blir kall om fingrarna, du tappar liksom känseln.

Det här är nyckeln till beroende. Och det gäller inte bara socker utan alla de "vanliga" beroendena som nikotin, alkohol, heroin, osv. Ett överflöd av dopamin formligen bombarderar sönder mottagarna och effekten blir svagare och svagare och det behövs mer och mer för att uppnå samma effekt. Vi måste äta mer och mer och mer för att få samma "måbra-effekt".
  Här hamnar vi i en dålig utveckling där vi försöker tillfredsställa vårt behov genom att äta mer och mer och samtidigt förstör mer och mer. Det här kallas för TOLERANS. Se det som när man tränar sina muskler eller tränar upp konditionen. Vi "överbelastar" för att orka mer och klara mer. Vi blir mer och mer toleranta och kräver mer och mer träning för att kunna få ut effekt av träningen.

Försöker man sluta äta socker och inte ge lustcentrat sitt kroniska flöde av dopamin så kommer abstinensen som ett brev på posten. Vi behöver DOPAMIN!!! Precis som en alkolist eller rökare måste ha sitt alkohol eller sitt nikotin. Det här är precis samma sak. Det är precis samma beroende, precis samma tolerans, precis samma abstinens som man kämpar mot när vi försöker sluta. Det finns liksom inget speciellt "alkoholhormon" som gör oss beroende av alkohol. Eller ett speciellt "sockerhormon" som gör oss beroende av socker.

Hormonet som kroppen vill ha för att må bra är dopamin. Oavsett drog.

Men är det maten, kosten som gör dig överviktigt och beroende av socker? Är det enbart det? Eller har vissa lättare att bli beroende? Här finns det studier som visar på att en skrämmande stor andel av oss människor har benägenhet, fallenhet för att bli beroende. Men beroende av vad? Jo, vad som helst eftersom beroende beror inte på saken du äter/dricker/röker/utför utan på hormonet dopamin som förstört mottagarna så du måste få mer och mer och mer för att få effekt.

Varför kan vi inte bara sluta äta socker? Varför kan vi inte bara äta mindre mat? Ingen av oss väljer ju att vara överviktiga eller beroende av socker eller vad det nu är vi knarkar på. Ingen. Ja, inte jag då i alla fall.

För att detta är en sjukdom. Detta är en fysiologiskt och biokemiskt kraft som blir starkare för varje dag du inte fyller på med dopamin. Det blir värre. Och, kom ihåg: Det är inte möjligt att bemästra och vinna över den biokemiska drivkraften som pågår varje minut, varje timma, varje dag osv.

Eller är det möjligt? Kan man bli frisk från ett beroende? Kan en alkoholist bli frisk? Eller är man en missbrukare för all framtid? Är missbruket en kronisk sjukdom? Måste vi bara acceptera att vi alltid kommer lida av missbruket och som bäst bara vara "nyktra" missbrukare?

Säg det du.
Jag tar gärna emot några kommentarer eller funderingar på det här. Känner mig lite ensam med mina tankar :), farligt kan en del säga...