Jag tycker att detta är ett perfekt och informativt inlägg av Frank där jag återigen känner att jag är inne på ett bra spår faktiskt med min filosofi om min egen situation och "behandling" av mitt problem/beroende.
Läs!!
"Beroende är en sjukdom.
Beroende är allmänt sett en hjärnsjukdom, kronisk men behandlingsbar.
En hel mängd ämnen eller beteenden kan ge beroende, till exempel alkohol, nikotin, spel, sex, narkotiska droger och även socker. Man talar om sötsug, sexsug, matsug, drogsug, spelsug. Vi får abstinens när vi vant oss vid något och denna vana sedan inte kan tillfredsställas. När detta något utvecklats till ett behov frigörs kroppens stimulantia när behovet tillfredsställs. Hjärnans eget opiat, dopamin, produceras i hypothalamus när kroppen anser att vi gjort oss förtjänta av belöning. Dopamin ger oss en känsla av tillfredsställelse, vi blir avspända, blodkärlen vidgas och livet blir behagligt. Om behovet, söt-, sex-, mat-, drog-, spel- eller bloggsuget inte tillfredsställs uppstår abstinens. I lightprodukter ersätts fettet med socker eller sötningsmedel och de blir därför en fälla för den som är sockerkänslig.
Skolmedicinen erkänner ännu inte sockerberoende som en sjukdom, trots en 40-årig gedigen forskning i ämnet. Man kan fråga sig varför, men antagligen sammanhänger detta envisa förnekande med andra förnekanden i kostfrågan. Om man erkänner sjukdomen sockerberoende, blir man också tvungen att erkänna det olämpliga i att rekommendera de fördoämnen (kolhydrater) som omvandlas till socker i blodet till de som har denna sjukdom. Det liknar i stort den förnekelse som finns inom diabetesbehandlingen. Om man erkänner att socker är ett problem för de sockersjuka, måste man i förlängningen sluta rekommendera kolhydraternas sockerkedjor till dessa.
Genetisk sårbarhet
En del människor, kanske så stor andel av befolkningen som 30 procent, föds med en genetisk sårbarhet, som gör att de lätt utvecklar ett sockerberoende. Beroenden är förknippade med lustkänslor när man intar drogen och man kan säga att hjärnan kidnappas av drogen och omprogrammeras. De olika drogerna påverkar samma lustcentrum i hjärnan och därför leder en typ av beroende till att man har lättare att utveckla andra beroenden.
Inom skolan har man länge i ANT-undervisning (alkohol, narkotika, tobak) sett öl och hasch som inkörsporten till att utveckla beroenden, men med modern forskning i botten, är det nog rättare att påstå att socker är inkörsdrogen för andra droger. Sockret kodar om belöningssytemet och omprogrammerar hjärnan. När individen sedan introducerar till exempel nikotin eller alkohol behövs ingen tillvänjningsperiod. Beroende på mammans kostvanor kan ett beroende startas redan i fosterstadiet, eller när barnet övergår från bröstmjölk till fast föda.
Överlevnad
Utvecklingen av ett belöningssystem är intimt kopplat till evolutionen och vår överlevnad. Om inte sexualakten vore sammankopplad med en stark lustkänsla skulle vi inte fortplanta oss i den utsträckning som krävs för att arten ska överleva och om inte ätandet och dövandet av hungerkänslor vore en lustfylld sysselsättning, skulle vi kanske heller inte stoppa i oss tillräckligt med föda.
Opiatsystemet
När vi upplever maten god och smakfull aktiverar vi det så kallade opiatsystemet.
I kroppen utvecklas endorfin, ett hormon som har liknande effekter som morfin och heroin. De lindrar smärta, dämpar stress och gör oss lugna. Detta är ett utmärkt system när det är i balans, men den stora tillgången på socker gör att systemet rubbas. Detta gäller framför allt balansen av dopamin och opiater. När en sockerberoende intar sin drog får han/hon stora dopaminpåslag och en intensiv opiataaktivitet och ett kraftigt dopaminunderskott vid abstinens.
Barnen ligger illa till
Om vi äter mat med mycket kolhydrater, kanske också med fett och salt stimuleras belöningscentret att frisätta bland annat betaendorfiner och serotonin. Det är signalsubstanser som får oss att känna oss väl till mods.
Barnen utsätts ofta för missriktad vänlighet, inte bara från föräldrar, utan kanske främst från mor- och farföräldrar, som vill glädja småttingarna med något gott när de kommer på besök. Om barnen är på dåligt humör på grund av att de har låga nivåer på betaendorfiner och serotonin och serveras saft och bullar och kanske får en glass som grädde på moset, får de ett rejält påslag av dessa signalsubstanser, känner sig gladare, nöjdare och den tidigare låga stämningen byts om och samvaron blir trevligare.
Blodsockerpåslaget ger dem ny energi och livet känns lättare. De lär sig snabbt vilka livsmedel som gav dem detta stämningslyft och då är deras hjärna kapad och vi har fått ett barn som medicinerar sig självt med sötsaker, så fort något bär dem emot. Inte behöver de heller alltid känna sig särskilt nere för att fortsätta med denna självmedicinering, som i framtiden kan komma att ge dem diabetes typ2, fetma, migrän, IBS, fibromyalgi, hjärt- och kärlproblem, depression osv.
Lösningen
För att komma ur ett sockerberoende behöver man hjälp att återställa den biokemiska balansen och omprogrammera hjärnan. Det är ingen lätt sak. Frestelserna finns överallt och du kommer av vänliga människor erbjudas drogen i tid och otid och särskilt vid festliga tillfällen. Du kommer att uppleva att de som ”langar” denna drog blir ytterst förnärmade när du tackar nej.
För den som är sockerberoende är det nolltolerans som gäller. På samma sätt som den som är alkoholberoende inte kan måttlighetssupa, kan inte heller den sockerberoende ostraffat trigga sitt beroende med snabba kolhydrater, utan måste avstå så långt möjligt. Strikt LCHF (lågkolhydratkost) är därför förutsättningen för att underlätta avgiftningen, minimera sug, stabilisera blodsockret och normalisera hunger- och mättnadssignalerna. Sockerberoendet har oftast lett till övervikt och LCHF gör det mycket lättare att nå en mer hälsosam vikt."
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar